Kemiprofessorn Niels Harrit och David Ray Griffin får komma till tals i detta avsnitt av vetenskapsprogrammet “Schrödingers Katt” på norska NRK apropå Harrits och hans forskarkollegors fynd upptäckt av rester av vad de tror är sprängämnet nanotermit i stoftet från World Trade Center. Harrit & co:s forskning kommenteras därefter av en annan kemiprofessor samt en arkitekt, bägge norrmän. Den enligt mig mest berättigade kritiken, som framförs av kemisten Öyvind Mikkelsen, går ut på att stoftet som analyserats har samlats in slumpvis av helt vanliga personer – materialet har helt enkelt inte hanterats som är brukligt i vetenskapliga sammanhang. Nu står och faller inte teorin om kontrollerad sprängning av World Trade Center enbart med de “röd-gråa flagorna”, eftersom den typ av tidigare smälta järnrika mikrosfärer som av Steven Jones med flera tidigare hittats i stoftet också har observerats i det stoft som “professionellt” samlats in av bland annat myndigheten US Geological Survey och den tekniska konsultfirman RJ Lee. I övrigt är kritiken inte särskilt övertygande. Arkitekten Finn Sandmael hävdar till exempel att byggnaderna inte hade raserats lika lätt om de varit byggda med mera betong, som norska hus. Men vad var det som utgjorde de enorma stoftmoln som bildades vid kollapserna om inte just merparten av den betong som ingick i byggnadernas konstruktion?

This entry was posted on Saturday, September 26th, 2009 at 5:59 am and is filed under Main. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.