Vilka låg egentligen bakom den brutala massakern i Bombay som skördade över 170 människoliv och som kallats för “Indiens eget 9/11″? Skulden för dådet lades snart helt förutsägbart på två terrorgrupper som anses ha “kopplingar till Al Qaida”: den tidigare okända Deccan Mujaheddin som ska ha tagit på sig dådet och Lashkar-e-Taiba, en Pakistanbaserad organisation bestående av kashmiriska separatister. Den senare får förtäckt stöd av den pakistanska underrättelsetjänsten ISI. Vad som talar mot att Pakistan skulle vara inblandat är att det är svårt att se att landet skulle tjäna något på dessa blodiga attacker, särskilt med tanke på att relationerna mellan Pakistan och Indien började tina upp månaderna innan attackerna ägde rum.

Tvivlet om vem som egentligen låg bakom späs också på av att Indien varnades redan i september av CIA om att terrorister tänkte anlända via havet och attackera Taj Mahal-hotellet. Men inte bara det, medan attacken fortgick blev också bland annat en pressfotograf vittne till hur indisk polis avstod från att skjuta tillbaka mot gärningsmännen när dessa härjade fritt i den järnvägsstation i Bombay som var den första anhalten på mordturnen. Detta kan tyda på att delar av Indiens säkerhetsapparat var med på noterna, som någon form av “stand down” i stil med den som kunde iakttas under 9/11-attackerna i USA. En pakistansk strategisk försvarsanalytiker har gått hela vägen och på pakistansk tv anklagat indiska sionister och den israeliska underrättelsetjänsten Mossad för att ligga bakom dådet. Men om Israel och sionister på något sätt låg bakom kan man ju fråga sig varför terroristerna anföll det judiska centret Nariman House och dödade sex av de som uppehöll sig där inklusive rabbin och hans fru.

Al Qaida eller Israel/USA? Står sanningen att finna någonstans mitt emellan?

Wayne Madsen är journalist och har ett förflutet inom National Security Agency (NSA). Enligt hans källor skulle en av de huvudansvariga för mordorgien i Bombay snarare vara den indiske gangsterkungen Dawood Ibrahim, född i Bombay men för tillfället i exil i Quetta i Pakistan under beskydd av ISI. Ibrahim är en veteran från CIA:s krig mot Sovjetunionen i Afghanistan (så i den bemärkelsen kan dåden kopplas till “Al Qaida”, det vill säga CIA och ISI) och jobbar enligt Executive Intelligence Review också för “MI6-kopplade element inom ISI.” Dawood Ibrahim tillhandahöll också nukleärt material åt Dr.  A. Q. Khan, det pakistanska kärnvapnets fader. Ibrahim har enligt Madsen under senare år varit inblandad i smuggling av vapen och narkotika samt medföljande pengatvätt å CIA:s vägnar. Dawood är tidigare eftersökt för bland annat bombdåden i Bombay 1993 och Air India-kapningen 1999. I våras ingick Pakistan ett avtal med USA och Indien om att lämna ut ett antal pakistanier som är efterlysta i Indien för olika terrordåd till det sistnämnda landet. En av dessa var Dawood Ibrahim. Gangsterkungen svarade med att hämnas på de som hade förrått honom genom att förse terrorgruppen Lashkar-e-Taiba med vapen och andra resurser och låta dessa löpa amok i Bombay för att visa att han är “en kraft att räkna med.”

Dawood Ibrahim har förutom kontakter inom ISI också ett utbrett nätverk av informanter och agenter inom den indiska polisen och Research and Analysis Wing (RAW). Detta kan förklara den märkliga passiviteten från Indiens sida före och under attackerna.

Att terroristerna valde att attackera det judiska centret i Bombay verkar ha att göra med att detta center, precis som andra “Chabad houses”, används som front för israelisk militär underrättelsetjänst- och maffiaverksamhet.

Attacken mot Taj Mahal-hotellet i sin tur hade enligt Madsen att göra med USA:s program för att förse Indien med kärnvteknologi och utveckla landets kärnvapenarsenal. Taj Mahal-hotellet ägs nämligen av den förmögna Tatafamiljen som kommer att tjäna storkovan på detta program.

Dawood hade tydligen också gäss att plocka med sina rivaler i Bombays undre värld, de hinduiska extremistgruppen Shin Seva-gruppen, med vilken han slåss om revir.

Det finns många fler aspekter av terrordramat som pekar mot att det är betydligt mera komplext än massmedia ger sken av. Men oavsett vem som är ytterst ansvarig så kommer USA givetvis att utnyttja terrordramat som alibi för att fortsätta de bombraider mot påstådda “Al Qaida”-mål i Pakistan som länge skett utan den pakistanska regeringens medgivande och som den snart tillträdande “förändringspresidenten” Obama lovat kommer att fortgå under sitt styre. Detta kommer knappast att försvåras av att Pakistan under påtryckningar från Washington tidigare i höst utnämnde en ny, mera USA-vänlig chef för ISI på grund av det tilltagande knorrandet över USA:s kränkande av landets territorium. De konflikter som Bombayattacken kommer att resultera i både mellan Indien och Pakistan och mellan olika grupperingar inom de båda länderna kan man sedan utnyttja för att ytterligare stärka sin ställning i regionen samtidigt som man kan tjäna en hacka på att sälja kärnvapenteknologi till båda nationerna. Den ljusnande framtid är vår…

Övrig läsning:

“India´s 9/11. Who was Behind the Mumbai Attacks?” av Michel Chossudovsky

Dawood Ibrahim på Wikipedia