Från “Network” (1976). Sidney Lumet regisserade. Peter Finch spelade huvudrollen. I övrigt ingen kommentar…

Med skräckingjutande retorik försöker Bush nu få kongressen att godkänna finansministern Henry Paulsons plan att “köpa ut” sina kompisar i den bankrutta finansindustrin för ofattbara pengabelopp. Från att fram tills alldeles nyligen ha deklarerat att den amerikanska ekonomin i grunden är vid god hälsa vänder han plötsligt på klacken och varnar för katastrofscenarion. “Gör som jag säger, annars ställer jag in valet”, tycks det underförstådda budskapet vara. Och varför ändra på ett vinnande recept? Skrämseltaktiken fungerade ju alldeles utmärkt också efter 9/11-attacken för att hastigt driva igenom “Patriotlagarna” och inför Irakkriget då Bushadministrationen lade fram “bevis” för att Saddam hade massförstörelsevapen och kopplingar till Al Qaida. Nu ser den alltså ännu ett gyllene tillfälle att dra åt snaran om det amerikanska folket och skyffla över ännu mera av deras pengar till storsvindlarna i finanssektorn. Som i fallet med Patriotlagarna var Paulsons plan färdigställd flera månader före bankkrisen och redo att slängas ner framför näsorna på de skräckslagna kongressledamöterna. Precis som i fallet med 9/11 och Katrina skyllde man på att man inget visste.

I en sista storstilad kupp tillämpar alltså Bushregimen det som Naomi Klein i boken ”Chockdoktrinen kallar för “katastrofkapitalism”, alltså att invänta eller skapa förutsättningar för en stundande katastrof orsakad av ekonomiska, politiska eller naturliga orsaker för att när den väl är ett faktum utnyttja den maximalt för att driva igenom chockartade samhällsförändringar. Den verkställande regeringsgrenen ska nu med finanskrisen som ursäkt tillskansa sig ännu mera ogranskad makt samtidigt som den lägger skattebetalarnas pengar i storfinansens fickor, med 700 miljarder som en nätt startsumma.

Om allt går som det är tänkt får finansministern tillsammans med den privatägda amerikanska centralbanken grönt ljus att göra vad de vill så länge det sker under förevändningen att stabilisera finansmarknader. De kan därmed utan insyn köpa upp och nationalisera vilka bolag eller industrier de vill för skattebetalarnas pengar, “över och bortom” de 700 miljarderna som ursprungligen utlovats, sammmanfattar Paul Joseph Watson saken i sin artikel “Bush & McCain Blackmail America With Economic Terrorism” på Propaganda Matrix . Samtidigt har den före detta republikanska talmannen i representanthuset Newt Gingrich tagit tillfället i akt och lagt fram en lista på 18 punkter som bland annat kräver minskad kontroll av finansmarknaden (precis som om den nuvarande krisen inte orsakades av just brist på kontroll), bland annat genom att riva upp Sarbanes-Oxley-lagen, som instiftades efter Enron- och WorldComskandalerna som skakade USA i början av 2000-talet. ”Gingrichs önskelista säger oss att dumpandet av privata skulder i de offentliga kassakistorna bara är det första steget i den pågående chocken”, skriver Naomi Klein i The Huffington Post. ”Det andra kommer när skuldkrisen som skapas av denna räddningsaktion blir en ursäkt för att privatisera socialförsäkringssystemet, sänka bolagsskatterna och skära ner på utgifter för de fattiga.”

Journalisten Larisa Alexandrovna har liknar i sin artikel “Welcome to the final stages of the coup” dagens scenario vid den ökända kuppen som 1933 planerades mot president Roosevelt av medlemmar av den amerikanska finanseliten där även George W Bushs farfar Prescott Bush fanns med bland intressenterna. Då lyckades det inte eftersom generalen Smedley Butler som kuppmakarna satte sin tilltro till i sista stund röjde deras plan. Den här gången är medlen mer subtila, eller som Alexandrovna skriver: “skapa först en kris, störta sedan demokratin under svepskälet att du försöker lösa krisen.” Slutresultatet blir dock alltid detsamma med eller utan blodspillan: fascism.

Barry Jennings har avlidit i en ålder av 53 år. Detta skedde troligtvis den 19 augusti, alltså bara några dagar innan NIST-rapporten om WTC 7-kollapsen släpptes.

Jennings jobbade som verkställande direktör för Emergency Services Department för New York City Housing Authority när 11 septemberattacken inträffade. Han är kanske det mest kända vittnet till en explosion i WTC 7, vilket han berättade om bland annat i Loose Change Final Cut. Barry Jennings besökte denna dag Office of Emergency Management som låg på 23:e våningen i WTC 7 tillsammans med Michael Hess från New York City´s corporation counsel. Detta skedde på morgonen innan något av “tvillingtornen” hade rasat. Väl på 23:e våningen fann de kontoret helt övergivet som om det hade övergivits i största hast: “det ångade fortfarande från kaffet”, som Jennings uttryckte det. De beslöt därför att gå ner för trapporna. Det var när de hade kommit ner till sjätte våningen som en kraftig explosion inträffade som fick dem att retirera tillbaks till åttonde våningen. Michael Hess berättade också om explosionen för UPN 9 News senare samma dag. Jennings och Hess var fast på denna våning i en till en och en halv timme innan de blev räddade.

Av Jennings vittnesmål framgår också att någon typ av explosion verkade ha ägt rum på bottenvåningen: “lobbyn var fullständigt förstörd.” Det såg ut som om King Kong hade gått förbi och trampat på den…och den var så förstörd att de (som räddade Jennings och Hess) var tvungna att ta ut mig genom ett hål i väggen.” (från en intervju med Associated Press)

På senare tid uppstod det en kontrovers mellan Jennings och Loose Change-teamet på grund av en intervju han gav för Loose Change Final Cut i vilken han berättade inte bara om att han hörde explosioner utan också om att han “klev över döda kroppar” på väg ut ur byggnaden. Jennings bad teamet att inte använda intervjun i filmen eftersom han hade blivit hotad upprepade gånger att bli av med jobb och pension. När han intervjuades av BBC för dokumentären “The Third Tower” drog han tillbaka detta uttalande. Se intervjun nedan:

Klarare än så här kan det inte sägas…

Detta är långversionen av en insändare jag lyckades få publicera i Värmlands Folkblad den 11/9:

Den 27 februari 1933 stacks riksdagshuset i Berlin i brand. Som den skyldige utpekades kommunisten Marinus van der Lubbe, som därefter avrättades. Branden utnyttjades snabbt av nazisterna för att utlysa undantagstillstånd i Tyskland och starta klappjakt på kommunister och andra misshagliga element. Idag tyder det mesta på att branden hade arrangerats av nazisterna själva för att få en ursäkt att driva igenom sin agenda.

Den elfte september 2001 flögs två passagerarjetplan in i World Trade Center 1 och 2 i New York vilka kollapsade fullständigt, något som också den intillstående ”The Salomon Brothers building”, även känd som WTC 7, gjorde senare på eftermiddagen, ett tredje flögs in i USA:s försvarshögkvarter Pentagon i Washington och ett fjärde störtade i ett gärde i Pennsylvania, förmodligen med Vita Huset som tilltänkt mål. Samtidigt som attackerna ägde rum pekades Usama bin Ladin, en förmögen saudier som tidigare ägnat sig åt terrorverksamhet riktad mot amerikanska intressen, ut som skyldig. “Attacken mot Amerika” utnyttjades snabbt av Bushregeringen för att starta krig mot Afghanistan, vars talibanregim anklagades för att beskydda bin Ladin, och att driva igenom “The Patriot Act” som inskränkte de medborgerliga rättigheterna i USA. Ett par år senare var det dags för Irak att få smaka på “Kriget mot Terrorismen” av skäl som vi idag vet var helt och hållet påhittade.

Det finns idag en växande, världsomspännande rörelse som hävdar att “11/9-attackerna” tilläts att ske eller kanske till och med planerades av element inom maktetablissemanget i USA för att få en ursäkt att driva igenom sin agenda: ett krig utan ände vars egentliga syfte är att säkra energitillgångar som olja och gas och säkerställa USA:s globala dominans.

Oavsett vilka man tror är de verkliga skyldiga och vilket man tror att det egentliga syftet med kriget är så är “den officiella versionen” av händelserna den 11/9 så full av motsägelser och osannolikheter att många av de anhöriga till offren för attackerna nu kräver att det görs en ny utredning.

Ett av de främsta skälen att tro att attackerna medvetet tilläts att gå av stapeln är att underrättelsetjänster i flera olika länder under hela sommaren förgäves försökte varna USA om att det planerades en attack där plan skulle kapas och flygas in i symboliskt viktiga byggnader. Medvetenheten om detta verkade ha varit så utbredd att en grupp med israeliska spioner fanns på plats i New York med en filmkamera för att “dokumentera händelsen”, något de själva senare erkände i en intervju i ett israeliskt tv-program. Försvarsmakten i USA verkade också vara medveten om hotet med tanke på de många olika “krigsscenarion” som planerades denna sommar och tidigare vilka bland annat inbegrep plan som kapades och flögs in i symboliskt viktiga byggnader. Några av dessa krigsspel pågick när de riktiga attackerna hade börjat, vilket kan ha varit en bidragande orsak till den obefintliga responsen från det amerikanska flygförsvaret.

Det som slår en är också hur samtliga säkerhetsrutiner verkade vara helt satta ur spel denna dag, alltifrån incheckningen vid flygplatserna, som uppenbarligen släppte igenom personer med falska pass (några av de utpekade kaparna anmälde sig senare som levande och var upprörda över att ha blivit utpekade som terrorister), till den märkliga paralyseringen av flygförsvaret (enligt en av NORAD:s (North American Aerospace Defence Command) olika redogörelser för sitt (icke)handlande skickade man inte upp några plan förrän efter Pentagonattacken) och Bush:s och hans säkerhetsdetaljs passivitet i den skola i Sarasota i Florida där presidenten var på besök.

Inte mindre egendomligt är det att flera FBI-agenter som undersökte misstänkta personer under upprinnelsen till attackerna blev upprepat och systematiskt motarbetade av sina överordnade. I slutet av 90-talet hade man i dataminingprojektet “Able Danger”, ett samarbete mellan Special Forces och Defence Intelligence Agency, paradoxalt nog samlats in detaljerad information om några av de förmodade flygkaparna, inklusive ”ringledaren” Mohammad Atta. Informationen i databasen uppgick till hela 2.5 terabit, vilket ungefär motsvarar en fjärdedel av alla böcker i det amerikanska Kongressbiblioteket. Denna databas förstördes ett par år före attacken, precis som så mycket annat bevismaterial. Ett annat tecken på att vetskapen om att något skulle hända var utbredd inom vissa cirklar är den enorma handeln med optioner denna sommar på att värdet på aktier i de flygbolag vars plan användes i attacken samt i investmentbanken Merryll Lynch Morgan Stanley Dean Witter & Co som hyrde flera våningar i World Trade Center (1), skulle sjunka kraftigt i värde.

Det finns många fler exempel som pekar på att hela sanningen om dessa händelser fortfarande inte har dragits fram i ljuset. Men det kanske mest upprörande är att etablerade massmediakanaler i sju år har lyckats hålla knäpptyst om alla frågor runt händelserna den 11/9 2001 på ett sätt som skulle ha fått ledarna i det forna Sovjetunionen att bli gröna av avund. Men en händelse som definierar hela vår världsbild måste också tåla en ordentlig granskning. Efter sju år av tystnad är det hög tid att media tar sitt ansvar för detta.

(1) Merryll Lynch hade i själva verket sitt högkvarter i World Financial Center som låg i omedelbar närhet till World Trade Center. Denna investmentbank verkar dock också ha varit föremål för insiderhandel. Källa: Michael C. Rupperts “Crossing The Rubycon”

Tillägnad alla dom som deltar i “Sanningsmarschen” i Bryssel idag.

“Follow through
Make your dreams come true
Don’t give up the fight
You will be all right
Cause there’s no one like you
In the universe

Don’t be afraid
What your mind conceives
You should make a stand
Stand up for what you believe
And tonight we can truly say
Together we’re invincible

And during the struggle
They will pull us down
But please, please let’s use this chance to
Turn things around
And tonight we can truly say
Together we’re invincible

Do it on your own
Makes no difference to me
What you leave behind
What you choose to be
and whatever they say
Your soul’s unbreakable

And during the struggle
They will pull us down
But please, please let’s use this chance to
Turn things around
And tonight we can truly say
Together we’re invincible
Together we’re invincible“

En hög ledare för Al Qaida hotar Danmark på en ny videoinspelning, kunde man läsa i DN igår. Det är terroristövervakningsgruppen SITE som har “snappat upp” denna video. Al Qaida tog i ett uttalande på internet på sig ansvaret för bombattentatet mot den danska ambassaden i Islamabad i Pakistan i juni. Uttalandet var undertecknat av samma man, Mustafa Abu Al-Yazid, som uppträder i den nya videon. Nyhetsbyrån Reuters kunde då inte bekräfta äktheten i uttalandet, men terroristexperten Evan F. Kohlman hyste inga tvivel om att det var äkta.

Evan Kohlman är för övrigt en intressant figur. Enligt “PR-vakthunden” Spinwatch har den knappt 30-årige “terroristkonsulten” inga forskarmeriter utöver sin universitetsutbildning och har uppvisat en enastående okunnighet när han blivit utmanad i rättssalen. Detta har dock inte förhindrat honom att bli en av amerikansk massmedias gullegrisar när man vill ha någon som uttalar sig om terorism. Kohlman expertis anlitas också gärna av åklagare i terristbrottsrättegångar, senast i den mot Salim Hamdan, Osama bin Ladins chaufför. Kohlmans bidrag vid denna bestod bland annat av att visa sin egen dokumentärfilm “The Al Qaeda plan”, en titel som anspelar på “The Nazi plan”, den film som visades vid Nurnbergrättegångarna för att bevisa Görings och de andra toppnazisternas skuld. Att visa hopklippta filmer med bombdåd, avrättningar, halshuggningar, likskändning och annat verkar annars vara ett viktigt inslag vid Kohlmans rättegångsframträdanden, så till den milda grad att han en gång blev avstängd från en rättegång eftersom hans “vittnesmål” inte bedömdes vara relevant.

Tidigare har Evan Kohlman skrivit för “The Journal for Counterterrorism & Security”, som trots den tjusiga titeln enligt tidskriftens anvisningar för sina skribenter vare sig är teknisk eller bildande (“scholarly”) och att “fotnoter bör undvikas när det är möjligt.” Tillsammans med den israeliske sionisten Rita Katz skrev han för denna tidskrift artikeln “Pandering to terrorists” i vilken dom hävdade att Hizbolla inte är en motståndsgrupp utan en terroristorganisation vars mål är utplånandet av Israel och Västvärlden i allmänhet. Rita Katz gick sedan vidare och bildade tillsammans med Kohlmans före detta skolkamrat Josh Devon SITE, som alltså hittade den nya “hotvideon” mot Danmark. Kohlman har också medverkat och medverkar i andra projekt med anknytning till PR- industrin och tankesmedjor ute på högerkanten som NEFA-stiftelsen och “Counterterrorism Blog” och driver sin egen webbsajt “Globalterroralert.com.”

Ett talande exempel på Kohlmans dubiösa expertis är den gång han fördes fram som en expert på det islamistiska partiet Jamaat-e-Islami, då det under korsförhör framkom att han inte hade skrivit en enda artikel om gruppen och inte kunde ens grundläggande saker om landets politiska system som vem som var premiärminister och vilket som var det ledande partiet. Otroligt nog tilläts Evan Kohlman att förtsätta som “expertvittne” även efter denna incident.

Evan F. Kohlman verkar alltså bara vara en glad amatör som troligtvis erhåller stora summor pengar för att underblåsa myten om den globala muslimska terroristkonspirationen. Ha detta i minne nästa gång hans namn dyker upp i samband med en Al Qaida-video…

 Läs mer om SITE och Rita Katz på Jinges blogg.

Rage Against the Machine hade i tisdags tänkt spela på “The Ripple Effect”-festivalen i Saint Paul, huvudstaden i Minnesota där det republikanska partiets nationalkonvent just nu pågår. Det fick dom inte för polisen, så Zach de la Rocha & co körde istället lite á capella efter att dom hade fått strömmen avstängd och blivit avkastade från scenen.

Under RNC har polisen flera gånger attackerat och arresterat fredliga demonstranter och journalister, inklusive Amy Goodman från “Democracy Now!”. Så kan det gå till i Världens Friaste Land.

Här är också ett klipp med gitarristen Tony Morello från Rage Against The Machine där han pratar lite om falskflaggsterrorism med Alex Jones. Detta ägde dock rum i Denver under ett evenemang arrangerat den oberoende presidentkandidaten Ralph Nader samtidigt som demokraternas nationalkonvent gick av stapeln.

Läs mera på Infowars

Jason Bermas, en av killarna bakom Loose Change-filmerna, har precis blivit färdig med sin alldeles egna film, “Fabled Enemies.”

 …och här är själva url:en, om embedtaggen inte skulle funka…

http://video.google.com/videoplay?docid=-2144933190875239407&hl=en