
Condoleezza svär vid sin Doktorshatt
Att USA inte är säkrare nu än före elfte september-attackerna trots tillkomsten av The Department of Homeland Security och obegränsade befogenheter för den federala regeringen visar en studie som nyligen gjordes av TSA, Transportation Security Administration. I denna fann myndigheten att tullpersonalen vid Los Angeles Internationella Flygplats missade 75% av de simulerade bomber som TSA-testarna försökte smuggla igenom. Resultatet blev inte mera upplyftande då ett liknande test gjordes på Chicago O´Hare Internationella Flygplats där 60% av bombattrapperna slank igenom kontrollerna. Detta är en konsekvens av att 9/11-kommissionen aldrig utkrävde något personligt ansvar från Bush-administrationen och dess underlydande, skriver Brian J. Foley, gästprofessor vid Drexel University College of Law, i en kolumn på “Jurist Legal News and Research” . En av de tydligaste exemplen på att det enbart var arbetsmetoderna fick klä skott är enligt Brian Foley det faktum att några av de huvudansvariga för USA:s nationella säkerhet faktiskt blev befordrade eller belönade efter attackerna. Till dessa hör Condoleezza Rice (som inte hade någon aaaaning om att flygplan kunde användas som vapen), som utsågs till Statssekreterare, och General Ralph Eberhard, chefen för North American Aerospace Defense Command (NORAD), som inte bara behöll sitt jobb utan också utsågs till chef för det nya Northern Command. Foley nämner också George Tenet, som efter att ha lämnat sin post som chef för CIA fick motta en “Presidential Medal of Freedom” i december 2004. Ett par personer som verkade ha ett särskilt stort intresse av att det inte utkrävdes något personligt ansvar var George W. Bush och Dick Cheney, som inte bara vägrade att vittna under ed under 9/11-Kommissionens hearings utan dessutom redan i januari 2001 bad den dåvarande majoritetsledaren i Senaten, Tom Daschle, att begränsa Kongressens undersökning av attackerna eftersom en sådan enligt Bush och Cheney skulle ta dyrbara resurser från “Kriget mot Terrorismen”. Resultatet blev en ettårig undersökning som enbart avhandlade underrättelsetjänsternas (brist på) agerande och 20 rekommendationer om hur dessas arbetsmetoder skulle kunna förbättras. “Men”, skriver Foley, “hur användbara är rekommendationer från en kommitte med skygglappar?” Det USA i slutändan fick efter undersökningen var radikalt utvidgade befogenheter för presidenten och mindre översikt från kongressen, domstolarna och medborgarna. Detta baserades på 9/11-Kommissionens slutsats att terrorattackerna inte kunde ha avvärjts med de då existerande metoderna. Brian Foley nämner tre exempel på att denna nya policy inte var särskilt genomtänkt: den oreglerade, hemliga övervakningen av medborgarna, som i de flesta fall är onödig och farlig för demokratin, Guantanamofängelset, som har förpassat USA till den skara av länder som systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna, och sist men inte minst, presidentens onödiga krig mot Irak som får representera dennes policy att starta “preemtivt” krig mot vem han vill utan FN: s, eller för den delen Kongressens, godkännande.Att inte undersöka om enskilda tjänstemän och myndigheter kan ha gjort fel utan istället ge dem mera makt för att förhindra framtida attacker är både dåligt tänkande och dålig problemlösning, menar Foley, men det är inte för sent för en ny, bred undersökning. Han pekar på den nyligen släppta sammanfattningen av en hemligstämplad, intern CIA-rapport från 2005, som antyder att myndigheten kunde ha stoppat attacken och bland annat ger skulden åt den dåvarnade CIA-chefen George Tenet, som “ett bra ställe att börja på”.“9/11 and the Road Not Taken” (Jurist Legal News & Research)“Most Fake Bombs Missed By Screeners” (USA Today)