Kemiprofessorn Niels Harrit och David Ray Griffin får komma till tals i detta avsnitt av vetenskapsprogrammet “Schrödingers Katt” på norska NRK apropå Harrits och hans forskarkollegors fynd upptäckt av rester av vad de tror är sprängämnet nanotermit i stoftet från World Trade Center. Harrit & co:s forskning kommenteras därefter av en annan kemiprofessor samt en arkitekt, bägge norrmän. Den enligt mig mest berättigade kritiken, som framförs av kemisten Öyvind Mikkelsen, går ut på att stoftet som analyserats har samlats in slumpvis av helt vanliga personer – materialet har helt enkelt inte hanterats som är brukligt i vetenskapliga sammanhang. Nu står och faller inte teorin om kontrollerad sprängning av World Trade Center enbart med de “röd-gråa flagorna”, eftersom den typ av tidigare smälta järnrika mikrosfärer som av Steven Jones med flera tidigare hittats i stoftet också har observerats i det stoft som “professionellt” samlats in av bland annat myndigheten US Geological Survey och den tekniska konsultfirman RJ Lee. I övrigt är kritiken inte särskilt övertygande. Arkitekten Finn Sandmael hävdar till exempel att byggnaderna inte hade raserats lika lätt om de varit byggda med mera betong, som norska hus. Men vad var det som utgjorde de enorma stoftmoln som bildades vid kollapserna om inte just merparten av den betong som ingick i byggnadernas konstruktion?

Popstjärnan Robbie Williams berättar här i en intervju i TV4 Nyhetsmorgon apropå sin religiösa uppväxt att han alltid varit intresserad av religion i alla dess former men mest av konspirationsteorier och “den dolda handen som styr allting.” Sedan fortsätter han med att namedroppa företeelser som Illuminati, Bohemian Grove och “9/11 var är ett insiderjobb” som annat som fascinerar honom trots att det enligt honom allmänt anses vara skräp och galenskaper. Robbie räddar sig dock smidigt undan från att få någon stigmatiserande knäppgöks- eller konspirationsteoretikerstämpel på sig genom att ursäkta sitt intresse för dessa saker med att han behöver lite “magi” i sitt liv, alltså lite som att läsa Harry Potter eller, om man är lite äldre, Dan Brown. Uppenbarligen har han ocså sett filmen “Zeitgeist”, vilken han varmt rekommenderar TV4:s tittare.

Eftersom den gode Robbie tydligen uppskattar en smula magi i tillvaron borde han finna den officiella versionen av 9/11-attacken mycket intressant med alla sina “magiska” inslag, som till exempel hur en gubbe i en grotta i Afghanistan förmådde organisera århundradets värsta terrorattack, hur en av kaparnas pass lyckades undkomma den massiva explosionen som uppstod när det plan han befann sig i kolliderade med ett av tvillingtornen, hur tre skyskrapor som träffades av två plan kunde totalkollapsa i nära nog frifallsacceleration, hur mobiltelefoner kunde fungera på flera tusen meters höjd, hur den underbegåvade flygskolepiloten Hani Hanjour kunde utföra halsbrytande flygmanövrer som erfarna stridspiloter går bet på innan flög in i Pentagon, hur flera av de utpekade flygkaparna senare rapoorterades vara vid liv, etc, etc, etc. men Robbie är slick nog att få det att framstå som att han inte tar det på något större allvar. Han har ju en karriär att tänka på…

Enligt den officiella historieskrivningen var 9/11-attacken en oförutsedd biprodukt av CIA:s stöd till radikala islamister i Afghanistan under kriget mot Sovjetunionen på 80-talet. Men detta var för länge sen, hävdade man, och sedan dess hade USA inte haft någon kontakt med dessa element vilket ledde till att “Al Qaida” i lugn och ro kunde samlas i sina grottor i Afghanistan för att smida sina diaboliska planer mot sina forna välgörare.

I en intervju på “The Mike Malloy Show” nyligen bestred “alarmblåsaren” Sibel Edmonds detta och hävdade att USA bibehöll sitt samarbete med bin Ladin ända fram till det att 9/11-attacen gick av stapeln.

Sibel Edmonds jobbade tiden efter 9/11 för FBI med att översätta avlyssning som utförts före attacken. Under denna tid uppdagade hon oegentligheter som spionage, korruption, pengatvätt samt en ring som sysslade med smuggling av kärnteknik till Pakistan och möjligtvis också Israel. När hon försökte nå ut med dessa upptäckter tystades hon ned av Justitiedepartementet under ledning av John Ashcroft. Sibels flera timmar långa redogörelse inför 9/11-kommissionen om vad hon visste reducerades till en fotnot i dess slutrapport.

I radiointervjun berättar hon att delar av den information hon delgav kommissionen och som därefter hemligstämplades rörde USA:s samarbete med Usama bin Ladin och talibanerna i Centralasien och i synnerhet i Xinjiangprovinsen i Kina som nyligen varit på tapeten i media. USA ska enligt Sibel Edmonds, vilket bestyrks av den respekterade journalisten med Centralasien som specialitet, Eric Margolis, ha samarbetat med uighurerna, den muslimska utbrytargruppen i Östra Turkestan. Bland annat ska militanta grupper under CIA:s överinseende ha tränats i läger i Aghanistan för att slåss mot den kommunistiska regimen i Kina. Östra Turkestans “exilregering” verkar i grund och botten vara ett påfund av CIA-mannen Graham Fuller, som är uthängd i Sibel Edmonds “Rogues Gallery.”

Uppgifterna om att USA och “Al Qaida” aldrig gick skilda vägar är i och för sig ingen större chock. Nahfeez Ahmed har tidigare skrivit om hur militanta islamistgrupper efter Afghanistankriget sponsrades av CIA i bland annat konflikten i det forna Jugoslavien på 90-talet. Kort efter 9/11-attacken rapporterade också den franska tidningen Le Figaro om hur en CIA -tjänsteman träffade bin Ladin på ett sjukhus i Dubai två månader före attacken. USA avlyssnade också in i det sista bin Ladins telefonsamtal. Det som vore intressant att veta är om Usama verkligen var inblandad i attacken, vilket 9/11-kommissionen hävdar, och att “mullvadar” inom det amerikanska säkerhetsetablissemanget i så fall bara tillät det att hända, eller om han användes som “syndabock” av kriminella element i USA i samarbete med andra stater för att få till den rätta “snitsen” på sin riksdagsbrand(ing). Bara en ny, grundlig utredning skulle kunna ge oss svaren på dessa frågor. En utredning där Sibel Edmonds tilläts att en gång för alla lätta på munkaveln för att berätta allt hon vet.

Bombshell: Bin Laden worked for US till 9/11 (“Against All Enemies”)

Gå hit för att ladda ner intervjun

Jeffrey Steinberg från Executive Intelligence Review berättar här i en intervju för LPACTV om sambandet mellan 9/11-attacken och Saudiarabien/Storbritannien via brittiska vapentillverkaren BAE Systems, i Sverige kanske är mest känd som samarbetspartner till SAAB i JAS 39 Gripen-projektet huvudmisstänkt i den mutskandal som undersöktes av överåklagaren Christer van der Kwast innan den helt nyligen lades ner (precis som den gjordes i England på order av Tony Blair). USA förråddes av medlemmar av den saudiska kungafamiljen och underrättelsetjänsten i maskopi med Storbritannien och med Bushadministrationens goda minne, säger Steinberg.

Steinbergs avslöjanden, som inte är helt och hållet nya, bygger delvis på tidigare hemligstämplade dokument från 9/11-kommissionen som släpptes tidigare i år.

Under sin vistelse i USA bodde två av kaparna – Nawaf al-Hazmi och Khalid al-Midhar, båda av saudisk nationalitet i likhet med tretton av de övriga kaparna, om man för tillfällte lägger åt sidan de tvivel som finns om dessas verkliga identitet – tillsammans med en FBI-informant vid namn Abdussattar Shaikh och hade också kontakt med Omar al-Bayoumi som jobbade för det saudiska försvarsministeriet. Al-Bayoumi inte bara mötte kaparna vid flygplatsen, skjutsade dem till San Diego och hjälpte dem att hyra lägenhet – han hjälpte dem dessutom att komma in på flygskola. Al-Bayoumi hade också Hani Hanjour, alltså piloten som ska ha flugit in AA 77 i Pentagon inneboende i sin lägenhet vid några tillfällen.

Al-Bayoumi “delade vårdnaden” av kaparna med en annan saudisk underrättelseman, Osama Basnan, som hade bott illegalt i USA sedan 80-talet och hade undersökts av FBI för samröre med muslimsk extremism. Basnan hade haft kontakt med medlemmar av bin Ladinfamiljen och misstänktes strax efter attacken av FBI för att jobba för den saudiska regeringen.

Jeffrey Steinberg reser möjligheten att terroristerna fick finansiellt stöd som härrörde från BAE: s ökända hemliga mutfonder, kända under namnet “Al Yamamah” (“duvan”), som har byggts upp genom de oljeleveranser som företaget fått som betalning för vapenleveranser till Saudiarabien för att dölja det faktum att man mutat företrädare för landet för att få kontrakten. Denna olja, motsvarande ungefär en supertanker om dagen, såldes sedan vidare på den öppna oljemarknaden, ett förfarande som hittills har inbringat drygt hundra miljarder dollar. Pengarna som tjänats på detta arrangemang, känt som “Al Yamamah”, ska sedan ha använts av Storbritannien och Saudiarabien för att finansiera olika “svarta operationer” runt om i världen, bland annat “Operation Cyclone” i Afghanistan på 80-talet. Steinberg nämner de pengaöverföringar som gjordes till Basnan och al-Bayoumi från prins Bandar bin Sultan, den före detta saudiske ambassadören i USA som också personligen var med om att förhandla fram Al-Yamamahavtalet med den brittiske premiärministern Margaret Thatcher på 80-talet, som särskilt misstänkta i detta avseende. En vidare utredning av Al-Yamamahaffären skulle enligt Steinbergs underrättelsekällor mycket väl kunna avslöja att det var på det viset.

I dokumentet “Report of the Joint Inquiry into the Terrorist Attacks of Sept. 11, 2001″, ströks ett helt kapitel på 28 sidor som handlade om den saudiska inblandningen i attacken av Vita Huset innan dess publicering. Trots att president Obama vid ett möte med representanter för efterlevande till offren för terrorattacken gav ett halvt löfte om att släppa uppgifterna är de hemligstämplade än idag och 9/11-familjernas process mot det saudiska kungahuset är nedlagd efter påtryckningar från den amerikanska regeringen.

Läs Jeffrey Steinbergs artikel i EIR: “9/11 Cover Is Blown”

Den danske kemiprofessorn Niels Harrit intervjuades nyligen på Russia Today om avhandlingen “Active Thermitic Material Discovered in Dust from the 9/11 World Trade Center Catastrophe” i vilken Harrit och forskarteamet hävdar att de mycket små grå-röda “flagor” som hittats i stoftet från World Trade Center-kollapsen är oexploderade fragment av det avancerade sprängämnet nanotermit.

En längre intervju gjordes härom dagen också av George Kenney som driver bloggen Electric Politics.

Direkt nerladdningslänk till intervjun här.

Wayne Madsen är en journalist som tidigare har jobbat som underrättelseofficer i Marinkåren och i National Security Agency (NSA). Informationen kommer enligt Madsen från en mycket tillförlitlig källa inom västligt underrättelseväsen stationerad i Irak.

Den inflytelserika Washingtonbaserade tankesmedjan Brookings Institute har publicerat en “policyskrift” som avhandlar olika sätt att ta sig an Iran. Brookings Institutions president Strobe Talbott har jobba med Trilaterala Kommissionen och Council on Foreign Relations och är en varm anhängare av tanken på en global världsstat. Döm om min förvåning.

Eftersom jag inte tillhör det skikt av samhället som har tid eller ork att lusläsa agendasättande avhandlingar på 170 sidor som “Which Path to Persia? – Options for a New American Policy Toward Iran” (i synnerhet inte mitt i ångande sommarhetta), har jag ögnat igenom några citat i rapporten och läst Jurriaan Maessens analys av denna på Prisonplanet. Förhoppnigsvis misstolkar ha inte originalskrivelsen alltför mycket.

Skriften ställer upp fyra alternativ USA har för att ta itu med Iran. Det första alternativet, att “avråda Teheran” genom diplomati, behandla som något som har prövats men förkastats. Det andra alternativet , “att avväpna Teheran”, tar man upp olika sätt att ena världen bakom USA:s, eller “globalisternas”, planer för landet. I avhandlingens tredje del funderar de över militära metoder, öppna såväl som förtäckta, för att få bukt med den iranska regimen. I det fjärde alternativet “avskräcka Teheran” diskuteras hur man ska kunna behärska den muslimska republiken. Slutstrategin innehåller element av alla ovanstående alternativ.

“Det kan bli nödvändigt att sluta några avtal för att säkra Moskvas stöd för en tuffare Iranpolicy”, skriver man i papperet och antyder att det kommer att bli nödvändigt att muta Ryssland och andra länder för att få dem att ställa upp bakom kampanjen mot Iran, inte helt olikt hur man gick till väga före kriget mot Irak: “Andra länder kommer att vilja ha pengar från USA för att hjälpa till med Iran.”

Vad gäller militära operationer mot Iran är det viktigt att dessa får “rätt inramning” för att minimera omvärldens motstånd. Man bör alltså innan man slår till försäkra sig om att det finns en allmänt utbredd uppfattning om att Iran förkastat ett erbjudande som var så bra att bara en “skurkstat” som försöker att skaffa sig kärnvapen skulle kunna neka.

Det är när de kommer in på just det militära alternativet som det blir verkligt störande. Med ett pseudoakademiskt språkbruk för man återigen fram idèn om behovet av en “provokation” från Iran som ursäkt för att återigen få demonstrera den amerikanska krigsteknologin i all sin storhet:

“Det är inte omöjligt att Iran skulle kunna göra något som skulle rättfärdiga en amerikansk invasion. Och det är säkert att om Washington sökte en sådan provokation skulle det kunna handla så att möjligheten ökade för Iran att göra så.”

En attack mot Iran skulle allså underlättas om USA ökade sannolikheten för att en “provokation” i form av en terroristattack eller annat, ju större desto bättre. Var har vi hört det förut? Mycket riktigt lanserar artikelförfattarna härnäst idén om “ett iranskt 9/11″:

“Någonting i stil av ett iranskt 9/11, i vilket planen var märkta som iranska plan och Teheran skröt om att man låg bakom (vilket ju skulle vara detsamma som självmord! (min anm.)…). “Hela frågan om “alternativ” blir irrelevant vid denna punkt: vilken amerikansk president skulle kunna avhålla sig från en invasion efter att iranierna just dödat flera tusen amerikanska medborgare i en attack mot Förenta Staterna självt?”

En sådan händelse skulle givetvis också övertyga resten av världen om det ofrånkomliga i att anfalla Iran:

“Ingenting annat än ett Teheransponsrat 9/11 skulle kunna få dem att ändra sin uppfattning.”

Det är naturligtvis också viktigt att man försäkrar sig om stöd inifrån Iran genom att stödja olika oppositionsgrupper (som om man inte redan gjort just detta i flera år enligt Seymour Hersh med flera):

“Förenta Staterna måste identifiera en eller flera iranska oppositionsgrupper och stödja dem som man gjorde med andra motståndsrörelser i Afghanistan, Nicaragua, Kurdistan, Angola och många andra sedan andra världskriget.” Förenta Staterna skulle bidra med vapen, pengar, träning och hjälp med organisering(…). Amerikansk media och propagandamakare skulle kunna trycka på orsakerna till de olika gruppernas missnöje och presentera rivaliserande ledare.”

Planerna för Iran inom det amerikanska maktetablissemanget verkar alltså vara lika livaktiga som någonsin, helt oberoende om det är “fridsfursten” Barack Obama eller “den elake cowboyen” George W Bush som sitter vid makten. Döm om min förvåning.

Brookings Institution: “Which Path to Persia? – Options for a New American Policy Toward Iran”

Prison Planet: “Brookings Publication mentions possibility of “Horrific Provocation” to trigger Iran Invasion”

Lite nyttig bakgrundsinformation till det som nu händer i Iran förmedlas i detta “kollage” av nyhetsinslag från ABC News och andra källor. Här går det undan, så håll gärna fingret i närheten av pausknappen…

I sitt bejublade tal på ett universitet i Kairo nyligen passade Barack Obama på att understryka det olämpliga i att ha frågor om det som hände i New York och Washington den elfte september för snart åtta år sedan. “Jag är medveten om att några ifrågasätter eller rättfärdigar det som utspelades den 11/9″, sade presidenten, “men låt oss vara tydliga: Al Qaida dödade nästan 3 000 människor den dagen…detta är inte åsikter som kan debatteras, detta är ett faktum man måste ta itu med.” Detta uttalande är till sin andemening identiskt med Bushs inskärpande strax efter 9/11-attacken om att aldrig tolerera “kränkande konspirationsteorier” som drar uppmärksamheten från de skyldiga.

I en intervju med Rachel Maddow på MSNBC ställde sig Zbigniew Brzezinski, den säkerhetspolitiske rådgivaren åt Jimmy Carter och grundaren av Trilaterala Kommissionen som av vissa betraktas som den grå eminensen bakom Barack Obamas politik, helhjärtat bakom uttalandet.

“Presidenten tog sig tid att avfärda både 9/11-konspiracister och förintelseförnekare” säger Maddow för att skruva bollen rätt, “finns det orsak att tro att han tycker att dessa ämnen håller tillbaks den politiska utvecklingen…?”

“Det råder ingen tvekan om att många amerikaner de senaste åren betraktade världen på ett mycket förvridet sätt och att många utanför Amerika betraktade Amerika på ett fullständigt konspiratoriskt sätt, till och med inklusive föreställningen om att 9/11 på ett eller annat sätt var en bluff och i själva verket inte utfördes av Osama bin Ladin och andra”, svarar Brzezinski, “så jag tror president Obama bryter igenom hela mytologin som har paralyserat Amerikas affärer med omvärlden.”

Som den storspelare i den globala eliten han är vet “Zbig” ett och annat om både Al Qaida och Amerikas sätt att ta itu med världen. Han var ju faktiskt själv, tillsammans med den nuvarande försvarsministern Robert Gates, med om att skapa “Al Qaida” för att lura in Sovjetunionen i den “afghanska fällan.”

Ironiskt nog erkänner Barack Obama i samma tal officiellt att CIA 1953 störtade Irans premiärminister Mohammad Mossadeq via en falskflaggsoperation i vilken en våg av attentat skylldes på påstådda kommunistiska anhängare till presidenten. men detta var ju för över femtio år sedan och kan därför offentligt hängas ut utan risk för att det nuvarande politiska etablissemanget kommer att skadas. Ännu mera ironiskt blir det när man tänker på att Jundallah, den sunnimuslimska terroristgrupp som nyligen tog på sig ett bombattentat i Iran, under Bushadministrationen stöddes av CIA. Huruvida detta stöd fortfarande finns vet vi inte, men eftersom Obama har samma försvarsminister som Bush, så…

Brzezinski går vidare med att hylla preidentens “modiga tal”: “Genom att omdefiniera vad Amerika betyder för världen, och hur Amerika ser på världen, och hur islam och Amerika borde betrakta varandra, tror jag han har lagt basen för en mycket mer konstruktiv, mycket mer effektiv amerikansk utrikespolitik.”
Vill man få en glimt av Zbigs uppfattning om vad en “konstruktiv utrikespolitik” är kan man ta en titt i hans bok “The Grand Chessboard: American Primacy and it´s Geostrategic Imperatives” från 1997 där han lägger fram hur USA för att kunna behålla sin supermaktsställning måste ta kontroll över den eurasiska landmassan i allmänhet och de centralasiatiska länderna i synnerhet. Då imperialistiska strävanden är oförenliga med demokrati, skriver han, kommer det dock att krävas ett “massivt och allmänt upplevt direkt yttre hot” för att få massorna att acceptera den stora militära mobilisering som skulle krävas för detta ändamål. Nödvändigheten av detta “massiva yttre direkta hot” påtalas med kuslig likhet i dokumentet “Rebuilding America´s Defenses” som författades av medlemmar i den till Bushregeringen starkt kopplade tankesmedjan “Project for the New American Century” (PNAC). Det nödvändiga hotet beskrivs här som “ett nytt Pearl Harbor”

Det är svårt att inte uppfatta dubbelmoralen hos denna sluga gamla maktspelare som av någon anledning står högt i kurs hos de amerikanska demokraterna. Det är ännu svårare att inte se igenom president Obamas floskler om fred och samförstånd när man betänker att det är på vita gamla imperialister som Brzezinski som “Den Svarte Messias” lyssnar när allt kommer till kritan. För det är ju de som äger landet.